Dag 4 post op
Igår kväll gick pappa och jag över till Ronald vid 22-tiden och tog en kvällsfika innan vi gick och la oss.
Jag hade svårt att somna och var vaken till över tolv... Men sen sov jag väldigt gott till halv 8 ungefär.
Pappa och jag åt frukost och gick över till sjukhuset. Nu är vi här och väntar på ronden som sker nån gång innan tolv. Då får vi veta om och när de ska göra röntgen och ultraljud. Och efter det får vi veta hur framtiden ser ut här. Om allt ser bra ut så blir det permis imorgon och kanske hemgång på söndag!! Helt otroligt känns det att de öppnat upp Williams bröstkorg och varit inne i hjärtat och grejat och sytt och sen en knapp vecka senare så får man åka hem. Det är helt fantastiskt vilken läkningsförmåga barn har...
Idag har William tom gått i gåstolen här på avdelningen. Han orkar bara korta stunder men ändå, att han orkar...
Jag är glad och förhoppningsfull!!!
Over and out.
/R
Dag 3 post op
Dag 2 post op
God afton där ute!
Oh my god... Trodde jag visste hur det var att sova dåligt men nu har jag mött den värsta natten under tiden här. Både Peter och jag fick sova kvar och vi bäddade ner oss, Peter på en hemsk "tältsäng" och jag i den soffa som blir säng när man tar bort de plastiga kuddarna. Min madrass kanar ner på golvet, kuddarna är lövtunna och landstingets sängkläder är frasiga och läskiga. Lägg där till att personalen (coola Karolina bla) kommer in på bestämda klockslag för att ge medicin, byta blöja (på William!) och kolla läget. Jag vaknade varje gång och kl 06 tyckte William att han sovit klart och ville ha välling.
Vid 08 kom Pia och Lena och mamma ramlade in vid halv tio. Vi åt frukost tillsammans och sen tog vi det bara lugnt på rummet. William var hungrig, en bit bröd med smör och nästan 200g yoggi. Nu får han inte smärtstillande intravenöst utan i sprutor i munnen som han låter oss spruta in utan vidare protester, så jäkla stolt är jag över min lilla kämpe!!! Han är så duktig och gnäller knappt nånting...
Peter och jag passade på att få lite tid ensamma så vi gick ner på stan och tog lunch och fika tillsammans. Möttes av en rolig överraskning när jag hoppade in hos meekatt.com- jag hade vunnit tävlingen om godisboxen!! Åh vad glad jag blev och mitt i prick kom det roliga beskedet. Vid 14-tiden började Pia och Lena packa ihop sig för de skulle bli hämtade av deras vän som de bodde hos. Jag bestämde mig för att gå och träna, måste bli av med lite av min rastlöshet kände jag. Oj vad det var roligt!! Bor man på Ronald så får man träna gratis på Gerdahallen och jag kände att jag var tvungen att prova och inviga mina nya träningsbyxor jag köpte förra vändan. Körde ett pass som hette gympacross, en blandning av hopp- och skuttgympa och hederlig pump. Passade mig perfekt!
Vad kan vi då konstatera efter detta första träningspass på så där ett halvår?
Kände av knäna lite stundtals. Det brukar jag göra i början och så går det över sen.
Jag har zero flås!! Alla pulshöjande övningar gjorde mig döende varje gång...
Har inte tappat så mycket i muskelstyrka, benen är rätt starka fortfarande. Men flåset... Orkade ingenting!
Faan vad jag älskar att träna! Köra slut på mig själv, ha brännande muskler ett par timmar efteråt och endorfinerna som far runt i kroppen.
Jag har fribiljett tills på fredag så en gång till ska ja få in, sen blir det träningskort hemma.
Efter dusch och banan på Ronald så gick jag och hämtade upp mamma på sjukhuset. Hon och Peter meddelade att plutten kräkts tidigare, han blev tydligen illamående av några salter han fick.
Vi slipper nu att väga blöjorna, febern är nere på 37,5 och de tog bort EKG-elektroderna tidigare idag. William är piggare och vi har träffat sjukgymnasten. Det är viktigt att han sitter upp så mycket som möjligt, håller armarna över huvudet och försöker vara så aktiv som möjligt. Vi försökte locka med sååbubblor men det var inte så populärt. Han fick ett hjärta av Lena som lyser i olika färger och det var roligt!
Mamma och jag åkte till Nova och shoppade lite, jag fick tröja och strumpor och så handlade vi mat till kvällen. Det blev kycklinggryta och jag smet över till sjukhuset så fort jag ätit klart. Peter och jag pratade lite innan han gick till Ronald. William var halvvaken men brydde sig inte när jag pillade på honom. Imorgon bitti kommer pappa och mamma åker hem på kvällen så jag ska försöka sova lite. Ska försöka få iväg ett inlägg på dagen istället jag är så vansinnigt trött när jag ligger här och skriver.
Tills imorgon;
Over and out.
/R
Va fan!
Jag skriver via blogg.se-appen och all text bara försvann!!
Suck....
Det är alltså dag 1 post op, dvs dag 1 efter operationen.
Dagen började med att Pia och Lena kom och åt frukost med oss och vi gick allihopa tillsammans över till sjukhuset i den varma vårsolen. Äntligen! Ingen jacka behövdes och vi var förväntansfulla inför att få träffa William.
När vi lämnade honom igår kväll så andades han själv men var inte direkt kontaktbar.
När vi kommer upp på BIVA så är han vaken och håller låda som vanligt. Alla slangar är spännande och dem vill han dra i. De ska just söva honom och koppla bort dränaget och en del andra sladdar så vi låter mamma, Pia och Lena komma in och träffa William lite snabbt. Den snygga narkosläkaren kommer och berättar att de även ska göra en röntgen på honom efteråt. Så vi får vänta i dagrummet ett tag. När vi träffar honom sen så sover han fortfarande men är utan alla slangar. Han har ätit lite välling tidigare och vi får frågan om vi vill prova att ge honom lite när han piggnar på sig, vilket vi såklart vill! William drar i sig två flaskor välling, han får mycket vätskedrivande så han är väldigt törstig. Sedan kommer det personal från avdelning 67 där han ska vara tills vi får åka hem, och hämtar honom i en säng.
De installerar honom på rummet och vi passar på att få lite lunch i oss. Det görs kontroller på honom då och då och han får smärtstillande var 3-4e timme.
Peter och jag passar på att gå över till Ronald när William sover, hämtar lite grejer och äter mat. Mamma är kvar och passar William. Han äter tre flaskor under kvällen och vi byter tunga blöjor. Han är pigg men orkar inte vara vaken långa stunder. Vi är så stolta över vår lilla kämpe som inte alls är pipig eller ledsen, men han har fått lite feber. Det är normalt men den får inte stiga då sätter de in antibiotika. Han får absolut inte ha en infektion farandes i kroppen.
Mamma går över till Ronald på kvällen, jag och Peter får sova här båda två första natten sedan är det alltid en som sover med William. Imorgon ska de förmodligen koppla bort EKG'n och då kan man ta på honom lite kläder.
Om en timme ska han få mer smärtstillande så jag ska försöka sova lite.
Återkommer imorgon!
Over and out.
/R
Dag 1 (post op)
Allt på en gång...
Grönt ljus!
Onsdag...
hundra tårar senare...
Helvetesjävlaskit
Lördag och Söndag 6-7/4
Fredag 4/5 inskrivning!
Ikväll blir det middag hos Johan Samuelson och hans Louise, gott med riktig mat som omväxling.