Allt på en gång...
...Och känslorna är all over the place!
Har inte riktigt vågat skriva och tro på det. Tänk om det inte blir av den här gången heller...
I fredags städade vi och grejade hemma, packade det sista och förberedde det som gick, vi ville komma iväg fort på lördagen.
Mamma och Marco kom vid 11-tiden på lördagen och vi tog lite kaffe och började sen stuva in allt i bilen. Vi har bantat ner bagaget rejält så vi ser ut bakåt haha! Allt gick jättebra vi stannade bara som kortast vid brahehus och ruinen. Vid 18-tiden kom vi fram till vårt älskade Ronald-hus och efter lite uppackning och kinamat så somnade vi i våra sängar en trappa upp den här gången. Men mycket bättre för vi kan stänga om mamma haha!
Igår (söndag) hade vi tid på sjukhuset kl 11 för röntgen och träff på avdelningen. Röntgen gick jättebra och sen på avdelningen fick vi information om morgondagen, de gjorde massa tester och blodprover. William fick okej att bli opererad och vi fick med oss emla och sjukhuskläder.
På kvällen badade vi William med steril tvål och så fick han en flaska välling. Han verkade trött och somnade ganska fort. Jag själv var helt upprymd och trött på samma gång det gick inte att komma till ro i sängen. Det blev inte många timmars sömn, vaknade flera gånger och alla känslor och intryck verkade bo i magen...
I morse vaknade William av sig själv vid halv sju och det blev bad igen. Jag kände mig helt överkörd... Duschade och tog lite juice, det var allt jag fick i mig. William var väldigt pigg och höll låda, trodde han skulle bli ledsen av att inte få äta nåt men det hjälpte att få gnaga lite på bandaget med emlan. Kvart över sju gick vi över till sjukhuset och mötte Pia och Lena (farmor och faster) på vägen.
Nu gällde det!! De kollade tempen och den var okej, 37,1! Yes! Trodde knappt det var sant...
Sedan fick vi komma in på ett undersökningsrum och William fick ta av sig bandagen med emlan, ett patientband och så lite lugnande i rumpan. Det gick fort att verka och han blev ett högljutt fyllo haha! Han var alldeles tung att bära, tippade om man släppte och tittade man honom i ögonen så var blicken alldeles dimmig och ögonlocken var tunga.
Efter en liten stund fick vi åka i hissen upp en våning till operation. Vi hade bestämt att William skulle få somna med Peter och jag och mamma åkte ner igen till Pia och Lena som väntade på avdelningen. Peter kom ner efter 10 minuter och då hade William somnat. Allt hade gått bra, William hade hållit låda så de fick ge dubbel dos narkos, det är min kille det! Peter tyckte det var jobbigt att lämna honom där...
Vi gick hem allihop och åt frukost och tog det lugnt ett tag. Klockan 10 öppnade NOVA så vi åkte dit en sväng, köpte lite tröjor och Body Butter och så tog vi en glass på Ben & Jerry's. Bäst vi sitter där och hade det skönt så ringer Torsten! Bästa Torsten som meddelar att operationen gått väldigt bra och att William nu skulle få komma ner till intensiven. (BIVA)
Alla blev glada och både jag och Peter kände att en sten föll från hjärtat. Nu kan det bara bli bättre! Nu börjar resten av vårt liv tillsammans. Vi åkte hem och lämnade alla grejer och så dansade Peter och jag över till sjukhuset.
Det var lite jobbigt att se William där med alla slangarna och apparaterna som höll honom vid liv, dränerade såret och hjälpte honom att kissa. Men han var fin! Han var jättefin och såg väldigt fridfull ut. Vi fick lite mer information om vad de gjort och hur William mådde och så fick vi fota honom. Jag vill inte lägga ut de bilderna här men de kommer ni få se, ni som vill. Vi fick även veta att mamma och gänget fick komma över så vi gick hem och käkade lite och så gick vi över allihopa. William var lite lättväckt trots att han fick sömnmedel så vi fick lov att vara tysta och inte pilla så mycket på honom. Han behöver vila och inte bli störd så vi var inte kvar så länge.
Lena och Pia åkte till Lenas vän där de ska sova över natten och vi åkte iväg och handlade lite till middagen.
Efter att vi ätit och lagt oss till rätta i soffan så ringer de från sjukhuset, William var på väg att vakna!
Så nu har vi precis kommit hem igen och fått pussa och känna på William. Han mår perfekt och allt ser jättebra ut, han behöver knappt nån syrgas. Han är lite orolig men de gav honom lite mat genom sonden och lite medicin "att sova på", så när vi gick så sov han gott igen. De kommer ringa under natten om han är jätteledsen och de inte kan trösta honom, annars så ska vi gå dit direkt efter frukost imorgon.
Vi har haft ett strålande väder och jättevarmt idag så vi har det hur bra som helst och nu kommer William bara bli friskare för var dag.
Hörs imorgon!
Over and out.
/R
Kommentarer
Postat av:
Åå va bra att allt gått som de ska! Nu kommer de bara gå frammåt för sötnosen! Innan man vet ordet av de så är han ute å springer å busar me sina kompisar!
Postat av: Annelie Torwald
Löser med tårar i ögonen om er resa. Starkt jobbat William! Kämpa på - snart är du frisk <3
Trackback
