Dag 2 post op
God afton där ute!
Oh my god... Trodde jag visste hur det var att sova dåligt men nu har jag mött den värsta natten under tiden här. Både Peter och jag fick sova kvar och vi bäddade ner oss, Peter på en hemsk "tältsäng" och jag i den soffa som blir säng när man tar bort de plastiga kuddarna. Min madrass kanar ner på golvet, kuddarna är lövtunna och landstingets sängkläder är frasiga och läskiga. Lägg där till att personalen (coola Karolina bla) kommer in på bestämda klockslag för att ge medicin, byta blöja (på William!) och kolla läget. Jag vaknade varje gång och kl 06 tyckte William att han sovit klart och ville ha välling.
Vid 08 kom Pia och Lena och mamma ramlade in vid halv tio. Vi åt frukost tillsammans och sen tog vi det bara lugnt på rummet. William var hungrig, en bit bröd med smör och nästan 200g yoggi. Nu får han inte smärtstillande intravenöst utan i sprutor i munnen som han låter oss spruta in utan vidare protester, så jäkla stolt är jag över min lilla kämpe!!! Han är så duktig och gnäller knappt nånting...
Peter och jag passade på att få lite tid ensamma så vi gick ner på stan och tog lunch och fika tillsammans. Möttes av en rolig överraskning när jag hoppade in hos meekatt.com- jag hade vunnit tävlingen om godisboxen!! Åh vad glad jag blev och mitt i prick kom det roliga beskedet. Vid 14-tiden började Pia och Lena packa ihop sig för de skulle bli hämtade av deras vän som de bodde hos. Jag bestämde mig för att gå och träna, måste bli av med lite av min rastlöshet kände jag. Oj vad det var roligt!! Bor man på Ronald så får man träna gratis på Gerdahallen och jag kände att jag var tvungen att prova och inviga mina nya träningsbyxor jag köpte förra vändan. Körde ett pass som hette gympacross, en blandning av hopp- och skuttgympa och hederlig pump. Passade mig perfekt!
Vad kan vi då konstatera efter detta första träningspass på så där ett halvår?
Kände av knäna lite stundtals. Det brukar jag göra i början och så går det över sen.
Jag har zero flås!! Alla pulshöjande övningar gjorde mig döende varje gång...
Har inte tappat så mycket i muskelstyrka, benen är rätt starka fortfarande. Men flåset... Orkade ingenting!
Faan vad jag älskar att träna! Köra slut på mig själv, ha brännande muskler ett par timmar efteråt och endorfinerna som far runt i kroppen.
Jag har fribiljett tills på fredag så en gång till ska ja få in, sen blir det träningskort hemma.
Efter dusch och banan på Ronald så gick jag och hämtade upp mamma på sjukhuset. Hon och Peter meddelade att plutten kräkts tidigare, han blev tydligen illamående av några salter han fick.
Vi slipper nu att väga blöjorna, febern är nere på 37,5 och de tog bort EKG-elektroderna tidigare idag. William är piggare och vi har träffat sjukgymnasten. Det är viktigt att han sitter upp så mycket som möjligt, håller armarna över huvudet och försöker vara så aktiv som möjligt. Vi försökte locka med sååbubblor men det var inte så populärt. Han fick ett hjärta av Lena som lyser i olika färger och det var roligt!
Mamma och jag åkte till Nova och shoppade lite, jag fick tröja och strumpor och så handlade vi mat till kvällen. Det blev kycklinggryta och jag smet över till sjukhuset så fort jag ätit klart. Peter och jag pratade lite innan han gick till Ronald. William var halvvaken men brydde sig inte när jag pillade på honom. Imorgon bitti kommer pappa och mamma åker hem på kvällen så jag ska försöka sova lite. Ska försöka få iväg ett inlägg på dagen istället jag är så vansinnigt trött när jag ligger här och skriver.
Tills imorgon;
Over and out.
/R
