Mitt liv som hästtokig mamma!

Det har gått ganska precis tre månader sedan vi fick lov att ta hem vår lille pojke.

 

Nu är det hashtag trött småbarnsförälder.

Det är full rulle från det att du, nuförtiden, ställer dig upp i spjälsängen och tittar på mig med dina klarblå ögon. Dem som du fått från mig.

Tidigare ville du alltid ha välling. Inte idag. Idag sprattlade du med benen, slog bort flaskan och pressade fram lite tårar. Så fort du fick komma ner på golvet blev du nöjd.

Det är ofta så nuförtiden. Du blir frustrerad, sprattlar med benen och gråter. Du har inga ord att beskriva det du vill och det du känner. Och så gnäller du istället. Det ljudet får det att rysa längs ryggraden och hela min kropp vibrerar. Det är det värsta ljudet du kan göra och det retar gallfebern på mig.

Men så ler du ditt härliga leende och man ser alla dina sex tänder. Det är det vackraste leeendet som jag nånsin sett! Då får jag som en slags värme och värk på samma gång i magen. Och jag ler tillbaka.

Sen när vi äter och du är färdig. Då kastar du maten på golvet. Bara så där. Ibland tittar du mig djupt i ögonen, tar en bit mat och bara släpper den på golvet. Fast du vet mycket väl att du inte får. "De gör så, det är den del av utvecklingen" säger min kloka farmor som jobbat på BVC. Men hon kommer inte hit och städar efter din matkastning. Jag älskar att se dig äta och din aptit du har, men jag hatar städningen efteråt. Hur går det ihop?

Tänk den dagen då du själv kan hämta trasa och sopen och hjälpa till.

Du är så vacker när du sover. Då älskar jag dig så där extra mycket så det känns som att hjärtat inte kan rymma mer kärlek. Och ditt hår är ljust guldfärgat av solen. Det är den finaste färgen som finns. Och när man känner med läpparna på ditt lilla huvud så är det alldeles mjukt och lent. Men man får vara snabb för det är inte så ofta du vill sitta i knät. När du är nyvaken vill du det. Då är du så där gosig och borrar in ansiktet i bröstet med snutten tätt intill. Vilken tur att du gillar flera snuttar! Vi är uppe i tre eller fyra borttappade snuttar. De försvinner eftersom du envisas med att slänga dem på marken när du inte vill ha dem. Som med allt du inte vill ha, ner på marken bara.

Älskade barn när kommer dina ord? När ska vi förstå vad du vill? Du kan ska på huvudet men ur din söta lilla mun kommer bara ljud. En entonig stämma som vi inte begriper alls. Vi vet bara att du säger mmmm när det är rätt. Och tårarna kommer om det tar för lång tid för oss att gissa rätt.

Du är riktigt lycklig när du får hoppa i poolen. Då studsar du runt med dina leksaker i händerna. Du ler och gör smackljud när vi pratar med dig. Och så ska du klättra på kanten. Du kommer bli farlig den dagen du tar dig upp och ur poolen. Vi har fullt schå redan nu, middagen tar dubbelt så lång tid för du ska vara överallt samtidigt. Hälla ut katternas vatten och smaka på deras mat. Sedan kryper du i illfart iväg till skorna och river ner dem. Hur kan skor vara så roligt? Och att riva ut alla våservetter ur förpackningen, hälla ut alla blöjor jag just packat i skötväskan och samtidigt dra ner allt som står på vardagsrumsbordet.

Du blir arg och förbannad när jag kommer med blöjor och kläder. Då kryper du iväg fort som ögat. Sen när jag fångat dig så vänder du dig ständigt så jag får lov att hålla fast dig med ena handen på ditt lilla bröst. Då slappnar du av och gråter istället. Kläder är helt klart överskattat.

Mitt älskade lilla barn vad arg jag kan bli. Sen knackar samvetet på och jag applåderar när du lyckas få in lite mat i munnen själv. Men så mycket kärlek har jag inte upplevt nånsin i mitt liv.

Du är det finaste jag vet. Du är det dyraste i världen. Du är mitt älskade lilla barn.

Pussk