Mitt liv som hästtokig mamma!

Det händer grejer här vill jag lova! Igår var det fullt upp!

I torsdags fick vi veta att de skulle ta bort de sista pacemakertrådarna som ligger framför hjärtat och infarten på fredagen för att ge oss permis som igår. Det blev inte så utan de fick sitta hela fredagen också. Vi hade en slapp dag på sjukhuset och kollade film och gick med William i korridoren. Han fick hoppa ner i gåstolen som de har där och då satte han fart! Han tyckte det var jättekul. Nästan som hemma även om han blir trött ganska fort. Aptiten blir bättre och bättre så det känns roligt, i fredags började han äta riktig mat.

Peter skulle åka iväg och köpa mat till oss och jag gick iväg för att träna på eftermiddagen. Det var sååå sköönt! Jag hade ork och kände mig knappt trött efteråt fast jag tog i allt jag hade i sista löpningen. Skulle ringa min älskade extramamma tillika träningsguru och berätta om min eufori men såg att Peter ringt och skickat meddelande. Bilhelvetet hade tvärdött och han satt i bärgningsbilen.... Suck, pust och alla fula ord som finns!!!! Jaha och vad händer nu då? Verkstaden har inte kvällsöppet en fredag, varför inte? Händer inte det här varje fredag? Så bärgaren och Peter lämnar skräpet och lägger in nyckeln, det här fick bli måndagens huvudvärk, vi kunde ändå inte göra nånting... Så Peter fick snällt promenera över hela Lund tillbaka till oss. Det fick bli pizza som snälla grannen bredvid visade oss vart vi kunde köpa. Jag sov kvar på sjukhuset (sista natten förhoppningsvis!!) och det var väl inte direkt den härligaste av nätter... Jag somnade vid 22-23 nångång, William vaknar och är jätteledsen vid 02 och får välling, supp och lite andra mediciner och kontroller. Han somnar om och vi vaknade tidigt igen.

Vi trodde att William skulle röntgas vid halv tio så pappa och Peter kommer vid nio. Vi får veta att röntgentiden är kl elva så vi leker en stund innan vi går upp. Allt går jättebra och när vi kommer ner får William bli fri från pacemakertrådarna. Då är han trött och sur men det går bra och vi vilar en stund efteråt. De måste vänta ungefär två timmar efter för att se om trådarna gjort nån påverkan på hjärtat och kanske orsakat en blödning.

Läkarna gör ett ultraljud vid tretiden och allt ser bra ut! Ett litet läckage som de inte kom åt från förmaken och ett litet läckage i en av klaffarna men inget som han inte kan leva med. Vi fick se lappen i hjärtat också, så himla coolt....

Vi packar ihop oss och städar upp på rummet, känns skönt att få permis ett dygn och förmodligen inte behöva vara där nåt mer. Vi pratar om att åka hem, ska vi försöka skaffa hyrbil eller ta tåget? Ska vi åka hem imorgon om vi får det? Vi är överrens om att vi vill åka hem så fort som möjligt.