Det har gått ganska precis tre månader sedan vi fick lov att ta hem vår lille pojke.

 

Nu är det hashtag trött småbarnsförälder.

Det är full rulle från det att du, nuförtiden, ställer dig upp i spjälsängen och tittar på mig med dina klarblå ögon. Dem som du fått från mig.

Tidigare ville du alltid ha välling. Inte idag. Idag sprattlade du med benen, slog bort flaskan och pressade fram lite tårar. Så fort du fick komma ner på golvet blev du nöjd.

Det är ofta så nuförtiden. Du blir frustrerad, sprattlar med benen och gråter. Du har inga ord att beskriva det du vill och det du känner. Och så gnäller du istället. Det ljudet får det att rysa längs ryggraden och hela min kropp vibrerar. Det är det värsta ljudet du kan göra och det retar gallfebern på mig.

Men så ler du ditt härliga leende och man ser alla dina sex tänder. Det är det vackraste leeendet som jag nånsin sett! Då får jag som en slags värme och värk på samma gång i magen. Och jag ler tillbaka.

Sen när vi äter och du är färdig. Då kastar du maten på golvet. Bara så där. Ibland tittar du mig djupt i ögonen, tar en bit mat och bara släpper den på golvet. Fast du vet mycket väl att du inte får. "De gör så, det är den del av utvecklingen" säger min kloka farmor som jobbat på BVC. Men hon kommer inte hit och städar efter din matkastning. Jag älskar att se dig äta och din aptit du har, men jag hatar städningen efteråt. Hur går det ihop?

Tänk den dagen då du själv kan hämta trasa och sopen och hjälpa till.

Du är så vacker när du sover. Då älskar jag dig så där extra mycket så det känns som att hjärtat inte kan rymma mer kärlek. Och ditt hår är ljust guldfärgat av solen. Det är den finaste färgen som finns. Och när man känner med läpparna på ditt lilla huvud så är det alldeles mjukt och lent. Men man får vara snabb för det är inte så ofta du vill sitta i knät. När du är nyvaken vill du det. Då är du så där gosig och borrar in ansiktet i bröstet med snutten tätt intill. Vilken tur att du gillar flera snuttar! Vi är uppe i tre eller fyra borttappade snuttar. De försvinner eftersom du envisas med att slänga dem på marken när du inte vill ha dem. Som med allt du inte vill ha, ner på marken bara.

Älskade barn när kommer dina ord? När ska vi förstå vad du vill? Du kan ska på huvudet men ur din söta lilla mun kommer bara ljud. En entonig stämma som vi inte begriper alls. Vi vet bara att du säger mmmm när det är rätt. Och tårarna kommer om det tar för lång tid för oss att gissa rätt.

Du är riktigt lycklig när du får hoppa i poolen. Då studsar du runt med dina leksaker i händerna. Du ler och gör smackljud när vi pratar med dig. Och så ska du klättra på kanten. Du kommer bli farlig den dagen du tar dig upp och ur poolen. Vi har fullt schå redan nu, middagen tar dubbelt så lång tid för du ska vara överallt samtidigt. Hälla ut katternas vatten och smaka på deras mat. Sedan kryper du i illfart iväg till skorna och river ner dem. Hur kan skor vara så roligt? Och att riva ut alla våservetter ur förpackningen, hälla ut alla blöjor jag just packat i skötväskan och samtidigt dra ner allt som står på vardagsrumsbordet.

Du blir arg och förbannad när jag kommer med blöjor och kläder. Då kryper du iväg fort som ögat. Sen när jag fångat dig så vänder du dig ständigt så jag får lov att hålla fast dig med ena handen på ditt lilla bröst. Då slappnar du av och gråter istället. Kläder är helt klart överskattat.

Mitt älskade lilla barn vad arg jag kan bli. Sen knackar samvetet på och jag applåderar när du lyckas få in lite mat i munnen själv. Men så mycket kärlek har jag inte upplevt nånsin i mitt liv.

Du är det finaste jag vet. Du är det dyraste i världen. Du är mitt älskade lilla barn.

Pussk

 

Det händer grejer här vill jag lova! Igår var det fullt upp!

I torsdags fick vi veta att de skulle ta bort de sista pacemakertrådarna som ligger framför hjärtat och infarten på fredagen för att ge oss permis som igår. Det blev inte så utan de fick sitta hela fredagen också. Vi hade en slapp dag på sjukhuset och kollade film och gick med William i korridoren. Han fick hoppa ner i gåstolen som de har där och då satte han fart! Han tyckte det var jättekul. Nästan som hemma även om han blir trött ganska fort. Aptiten blir bättre och bättre så det känns roligt, i fredags började han äta riktig mat.

Peter skulle åka iväg och köpa mat till oss och jag gick iväg för att träna på eftermiddagen. Det var sååå sköönt! Jag hade ork och kände mig knappt trött efteråt fast jag tog i allt jag hade i sista löpningen. Skulle ringa min älskade extramamma tillika träningsguru och berätta om min eufori men såg att Peter ringt och skickat meddelande. Bilhelvetet hade tvärdött och han satt i bärgningsbilen.... Suck, pust och alla fula ord som finns!!!! Jaha och vad händer nu då? Verkstaden har inte kvällsöppet en fredag, varför inte? Händer inte det här varje fredag? Så bärgaren och Peter lämnar skräpet och lägger in nyckeln, det här fick bli måndagens huvudvärk, vi kunde ändå inte göra nånting... Så Peter fick snällt promenera över hela Lund tillbaka till oss. Det fick bli pizza som snälla grannen bredvid visade oss vart vi kunde köpa. Jag sov kvar på sjukhuset (sista natten förhoppningsvis!!) och det var väl inte direkt den härligaste av nätter... Jag somnade vid 22-23 nångång, William vaknar och är jätteledsen vid 02 och får välling, supp och lite andra mediciner och kontroller. Han somnar om och vi vaknade tidigt igen.

Vi trodde att William skulle röntgas vid halv tio så pappa och Peter kommer vid nio. Vi får veta att röntgentiden är kl elva så vi leker en stund innan vi går upp. Allt går jättebra och när vi kommer ner får William bli fri från pacemakertrådarna. Då är han trött och sur men det går bra och vi vilar en stund efteråt. De måste vänta ungefär två timmar efter för att se om trådarna gjort nån påverkan på hjärtat och kanske orsakat en blödning.

Läkarna gör ett ultraljud vid tretiden och allt ser bra ut! Ett litet läckage som de inte kom åt från förmaken och ett litet läckage i en av klaffarna men inget som han inte kan leva med. Vi fick se lappen i hjärtat också, så himla coolt....

Vi packar ihop oss och städar upp på rummet, känns skönt att få permis ett dygn och förmodligen inte behöva vara där nåt mer. Vi pratar om att åka hem, ska vi försöka skaffa hyrbil eller ta tåget? Ska vi åka hem imorgon om vi får det? Vi är överrens om att vi vill åka hem så fort som möjligt.